Soul Blossom Students ( www.SoulBlossomStudents.org ) Soul Blossom Students
Soul Blossom Students ( www.SoulBlossomStudents.org )
Soul Blossom Students
  • Home
  • SBc01 LKG, UKG. Gr1
    • 01a Program LKG, UKG, 1st
    • 01d Videos LKG, UKG, 1st
    • 01e Drawings LKG, UKG, 1st
    • 01f Students LKG, UKG, 1st
    • 01z Previous Lessons LKG, UKG, 1st
  • SBc02 Gr 2+3
    • 02a Program gr 2+3
    • 02e Drawings gr 2+3
    • 02f Students & Points gr 2+3
    • 02z Previous Lessons gr 2+3
  • SBc03 Gr 4+5
    • 03a Program gr 4+5
    • 03e Drawings Gr 4+5
    • 03f Students & Points gr 4+5
    • 03z Previous Lessons gr 4+5
  • SBc04 Gr 6+7
    • 04a Program gr 6+7
    • 04e Drawings gr 6+7
    • 04f Students & Points gr 6+7
    • 04j Received h-w gr 6+7
    • 04z Previous lessons gr 6+7
  • SBc05 Gr 8+9+10
    • 05a Program gr 8+9+10
    • 05e Drawings gr 8
    • 05e Drawings gr 8+9+10
    • 05f Students & Points gr 8
    • 05f Students & Points gr 9+10
    • 05z Previous Lessons gr 8+9+10
      • 05 archive gr 9+10
  • SBc06 Nat. Junior-1 (age 5-9)
    • 06a Program Nat. Junior-1
    • 06d Video Nat. Junior-1
    • 06e Drawings Nat. Junior-1
    • 06f Students & Points Nat. Junior-1
    • 06z Previous Lessons Nat. Junior-1
  • SBc07 Nat. Junior-2 (age 10-14)
    • 07a Program Nat. Junior-2
    • 07e Drawings Nat. Junior-2
    • 07f Students & Points Nat. Junior-2
    • 07z Previous Lessons Nat. Junior-2
  • SBc08 Nat. youth (age14+)
    • 08a Program
    • 08d Video
    • 08e Drawings & Photos
    • 08f Students & Points
    • 08z Previous Lessons
      • 08 Archive
  • SBc09 Open Nepal SBc
    • 09a Program Open Nepal SB class
    • 09f Participants & Points Open Nepal
    • 09z Previous Meetings Open Nepal
  • Junior info page
    • Situations-short stories for juniors
    • Stories for Junior
      • Story 002 Prashant's influence on Rahul's behavior
      • Story 004 Archana Speaking The Truth
      • Story 006 Prem forgot to give the pencil back
      • Story 008 Anu wanted go to school
      • Story 010 Raj parent organized Soul Blossom Classes
      • Story 012 Rahul, Sahil and their new sister Stella
    • Games
    • Holland
      • Photo Flower Park
      • Video Flower Park
      • Photo Miniature Park
      • Video Miniature Park
  • Youth info page
    • Wisdom, Situations-Short stories for youth
      • 01 - Why these Soul Blossom classes
      • 02 - Why, kina, waarom ?
      • 03 - Differences SSSVM & Other Schools
      • 04 - Miracles, Important person, Beautifull day
      • 05 - Spiritual close to God / Pure heart
      • 06 - Student find a wallet of a rice business woman
      • 07 - After less than 50 years...
    • Stories for Youth
      • Story 001 Sudama Sudama, Sagar and 3 students / कथा ००१ सुदामा, सागर र ३ जना विधार्थिहरु
      • Story 011 Lockdown and Positivity / कथा ०११ सबै बन्दहुनु (बन्दाबन्दी ) र सकारात्मकता
      • Story 013 An Elderly home, an children's home and Dalila
  • 01 Katunje J-1 + J-2
    • 01a Program
    • 01d Video
    • 01e Drawings & Photos / चित्रकलाहरु र तस्विरहरु
    • 01f Students & Points
    • 01z Previous Lessons
  • 02 Noble House J-1 + J-2 + Y-1
    • 02a Program
    • 02e Drawings & Photos
    • 02f Students & Points
    • 02z Previous Lessons
  • 05 Australia-Nepal Junior
    • 05a Program
    • 05d Video
    • 05e Drawings & Photos / चित्रकलाहरु र तस्विरहरु
    • 05f Students & Points
    • 05z Previous Lessons
  • 09 Australia-Nepal Youth
    • 09a Program
    • 09e Drawings & Photos
    • 09f Students & Points
    • 09z Previous Lessons
  • Value Drawings
  • Schedule & Statistics
    • Heart-work points & Gifts
    • Bhajan Statistics
    • Soul Blossom activities
    • Classes & Students
  • My Experiences with Soul Blossom
  • National Bhajan
    • Next National Bhajan
    • Next Nat. Open Bhajan
    • Bhajans
    • Mantras & Prayers
    • Previous Nat Open Bhajan
    • Previous National Bhajan
  • test
  • About Us
  • Search

ENGLISH, NEPALI, DUTCH / अंग्रेजी, नेपाली, डच भाषा

English: Story 011 LOCKDOWN AND POSITIVITY 

नेपाली : कथा
०११ सबैबन्दहुनु (बन्दाबन्दी ) र सकारात्मकता

DUTCH: Verhaal 011 Lockdown en positiviteit

 


English:
Story 011 

LOCKDOWN AND POSITIVITY 

Story 011, part 1: Suddenly everyone had to stay inside.

Mira was a girl of 10, her brother Amir was 8 years old. They were both in the same school, about a 15 minute walk from home. Their Father worked in an office in the city and had to travel by bus for over an hour every day to get to work. Mother thought it was important that she not only did the housework, but also some volunteer work. Mother did volunteer work in 2 places. Once a week at the school of the children. She also went to help once a week in a retirement home. Father, the children and mother did what they had to do every day.
The family was doing well and happy. But ... one day something happened that prevented them from going outside. Everyone had to stay inside. And wait for the  TV speech from the Prime minister of the country.


Story 011, part 2: But what had happened?

Why weren't people allowed to go outside everyone wondered. The Prime Minister (PM) would tell on TV, radio and the internet at 8:00 PM why people were no longer allowed to go outside. The PM said there was a virus that made people sick and was contagious. Those who were infected could very easily infect others.

Another thing was that someone who had contracted the virus did not always feel sick and therefore did not know it themselves. So such a person could unconsciously infect anyone with whom he had contact. And these newly infected people could infect others, and it would go on and on.
Another problem was that someone who was infected by the virus did not always feel sick and therefore did not know it themselves. So such a person could unconsciously infect anyone with whom he had contact. And these newly infected people could infect others, and it would go on and on.

There was also no medicine for this virus yet, the PM told everyone to stay home. This is called lockdown. The children could no longer go to school. Father could no longer go to work and mother also no longer comes to the 2 places where she did volunteer work. People who worked in hospitals were allowed to go to work. The police and military also continued to work. PM also said that the government had taken this measure not to punish the people, but to protect the people. Because if everyone went outside, they would be in contact with each other, and that would cause even more people to get the virus. People were allowed to go outside, but only to buy food at certain times. Nor should they come too close to each other or shake hands.


Story 011, Part 3: How was the situation at home due to the lock-down?

Amir liked the lock down. He was happy that he was not in school.
Mira also liked it at home. It was like vacation; no school, no homework, she didn't wake up early, and went to sleep late.
Father also liked it, he no longer had to travel to work every day. From home he could also do the office work on the computer.
And Mother also liked it, because the family was now more often together. And there was no need to rush every day. Everyone in the family initially enjoyed staying at home ...... But after 2 weeks they didn't like it that much more as in the beginning. And after 4 weeks they started to complain and get angry.
Amir, who was happy in beginning of the lock-down, now missed his teachers and classmates very very much, and was so eager to go to school.
Mira, who was in beginning happy, because she had no exams, learning and homework, was bored and wanted to go to school again.

Father who was also happy at the beginning that he did not have to travel and work relaxed from home on his computer from home. did not like it more. He wanted to travel by bus again and see his colleague at the office again.
And also Mother who was first happy that the family was at home. Didn't like it anymore, she had no peace at home anymore. She was even busier now than before the lock down. And also wanted to go to the 2 places again to do volunteer work again. However, the lock down was not ended after 4 weeks, because the government had decided that people should stay at home for another 4 weeks, because the virus was still spreading. The family was now very, very disappointed


Story 011, Part 4: Tension in the house is increasing, but ...

Now that the lockdown had been extended for 4 weeks, they only started thinking and talking about the things they couldn't do anymore. They argued unnecessarily in the house about the smallest unimportant things. Once Amir said: "Mother you cook the same food every day. On Sunday you cook daal-bhaat-tarkari, and also on Monday daal-bhaat-tarkari, and also on Tuesday daal-bhaat-tarkari, and also on Wednesday daal-bhaat-tarkari and also on Thursday daal-bhaat-tarkari, and also on Friday daal-haat-tarkari, and even on Saturday daal-bhaat-tarkari" .
Father who was boring and irritated because of the lockdown extension also started to complain unnecessarily:
"Yes, our son is right, why don't you make Momo on Sunday and chouwmin on Monday, and Simosa at Tuesday. And other days, daily other tasty things, we are already having such a hard time with the lockdown"
Mira was totally not agree with her Brother and Father. Mira said "This is not fair, this is so negative, because of the lockdown we all have a lot of free time, but Mother not, Mother is now more busy then before lockdown. Instead of helping Mother you say unnecessary things that are unfair and not true"
Mira continued; "Mother makes daal-bhaat-tarkarie every day, but she try to use different tarkari and also different daal if it is possible. The Food what mother make is always tasty and healthy.  Food as Momo, Chouwmin and Simosa are tasty but not healthy to eat often. And sometime she make already those unhealthy food. Please brother and daddy don't tell such unnecessary negative things. How will mother feel?" 
Father and Amir were slightly ashamed and looked at each other and then at the ground and said nothing, because Mira was absolutely right. Mother was glad that at least 1 person in the family realized that the lockdown was the most difficult for her. Mira then said: "From now on, let's just look at the positive things. There is no benefit in complaining and being disappointed like the past few weeks" Mira suggested that everyone should find positive things. The family was completely in agreement with Mira, and they decided to write down and talk about all the positive things that have come about through the lockdown. Father thought Mira's idea was very smart and wise.

Father said: "Everyone gets a gift, but who can write down the most positive things gets the biggest gift"
Then amir said: " I just got an idea". everyone listened intently what Amir would say. He said: "Let's treat our balcony as outside. And our garden as abroad, then we can go every outside and also abroad during the lockdown."

Now a question to you who hear this story: "What positive things could Amir, Mira, Father and Mother write down"?

नेपाली :
कथा
०११

सबैबन्दहुनु (बन्दाबन्दी ) र सकारात्मकता

कथा ०११, भाग १: अचानक ( एक्कासी ) हरेक मानिसहरु (प्रत्येक व्यक्तिहरु ) घरभित्र बस्नुपरेको थियो

मीरा नाम गरेकी   एउटी १०  वर्षिय केटी थिईन र उनका भाई अमिर ८ वर्षका थिए । ति दुबै एउटै विद्धालयमा पढ्थे जुन उनिहरुको घरबाट हिँडेर १५ मिनेटको दुरीमा पर्दथ्यो । उनिहरुका बुवा सधैं आफ्नो कामकोलागी एक घण्टा भन्दा बढी बसको यात्रागरेर शहरमा जानुपर्दथ्यो । आमाले  सोच्नुभयो घरकोकाम मात्र महत्वपूर्ण होईन, त्यसैले वहाँं २ ठाउँमा स्वयंसेवकको कामपनी गर्नुहुन्थ्यो ।  वहाँं हप्ताको १ दिन आफ्ना बच्चाहरु पढ्ने विद्धालयमा र अर्को अवकाश प्राप्त (सेवा निवृती ) भएका व्यक्तिहरु बस्नेघरमा हप्ताको १ पटक सहायतागर्न  जानुहुन्थ्यो ।

बुवा, केटाकेटिहरु र आमा सधैं उनिहरुले गर्नुपर्ने कार्यहरु निरन्तर रुपमा गरिरहेका थिए । सबै परिवारहरु खुशीसाथ राम्रोसँग आफ्नो दिनचर्याहरु गरिरहेका थिए । तर …......... एकदिन अचानक केही भयो र उनिहरुलाई घरबाट बाहिरजान निषेध (रोक लगाउनु )गरियो । प्रत्येक व्यक्तीहरु (सबैजना ) घरभित्रै बस्नुपरेको थियो र देशको प्रधानमन्त्रिको भाषण टेलिभिजनमा हेरेर अब के हुन्छ भनेर पर्खिरहनु परेकोथियो ।


कथा ०११, भाग २: तर के भएको थियो ?

प्रत्येक मानिसहरु अचम्मभित भएकाथिए किनकी मानिसहरुलाई बाहिरजान अनुमती थिएन । प्रधानमन्त्रिले राती ८ बजे मनिसहरु किन बाहिरजानु हुँदैन भनेर टेलिभिजन, रेडियो र ईन्टरनेटमा भनेकाथिए । उनले विषाक्त जिवाणुको कारणले मानिसलाई विरामी बनाउँछ र मानिसको संसर्गबाट सर्नेभएकोले बाहिरजान निषेध गरिएकोछ भनेकाथिए । ति मानिसहरु जसलाई यो जिवाणुले संक्रमित गराएको छ ति व्यक्तिहरुले सजिलैसंग अरु व्यक्तिहरुलाईपनी संक्रमित गराउंन सक्छन ।

अर्कोकुरा कोही व्यक्ती यदी संक्रमित छन भने सधैँ विरामी देखिदैनन, त्यसकारण यो कुरा उ आँफैँलाईपनी थाहाहुँदैन । त्यस्ता व्यक्तिहरुले अरुकुनै व्यक्तिलाई अनजानबस (थाहानभएर ) कसैसंग भेटेकोछभने पनि संक्रमित तुल्याईरहेको हुन्छ। र ति नयाँ संक्रमित व्यक्तिहरुले अरुलाईपनी संक्रमित बनाईरहेका हुन्छन र यो दिनदिनै बढ्दो क्रममा हुन्छ । अहिलेसम्म यो जीवाणुको औषधी पत्तालागेको छैन । त्यसकारण प्रधानमन्त्रिले सबै व्यक्तिहरु घरमै बस्नु भनेका हुन । यसलाईनै बन्दाबन्दी (लकडाउन ) भनिएको हो । बच्चाहरुले पनि विद्धालय जान पाएनन । बुवा पनि काममा जान पाउनुभएन र आमापनी २ ठाउँमा स्वयंसेवककोरुपमा कामगर्न जानपाउनुभएन । ति मानिसहरु जो अस्पातलमा कामगर्थे उनिहरुलाईमात्र कामगर्न जान अनुमती थियो । प्रहरी र सैनिकहरुलाईपनी दिनहुँ काममा जानुपर्दथ्यो । प्रधानमन्त्रिले सरकारले जनताहरुलाई दण्ड सजायको परिधिमा राखेकोहैन, यो त जनताको सुरक्षाकोलागी हो भनेर भने । किनकी यदी प्रत्येक व्यक्तिहरु घरबाट बाहिर निस्कनथालेभने तिनिहरु संक्रमित व्यक्तिहरुसंग संसर्गमा आउँछन र यसको कारणले धेरै व्यक्तिहरु त्यस जीवाणुबाट संक्रमित हुन्छन । मानिसहरु खानेकुरा तथा अन्य आवश्यक सामानहरु किन्न निश्चित समयमामात्र बाहिरजान अनुमती थियो । त्यो बेलामापनी एक अर्काको नजिक जान नमिल्ने र हातमिलाउनपनी हुँदैनथ्यो ।


कथा ०११, भाग ३: त्यो बन्दाबन्दीको (लकडाउनको ) कारणले घरमा कस्तो अवस्था थियो ?

अमिरलाई बन्दाबन्दी धेरै मनपरेको थियो । उसलाई विद्धालय जानुनपरेकोले खुशी भएकोथियो । मिरालाईपनी घरमा बस्न मनपर्‍यो । यो उनिहरुकोलागी विदा (छुट्टी ) जस्तो भएको थियो । विद्धालय जानुनपर्ने, गृहकार्य गर्नुनपर्ने, विहानै उठ्नु नपर्ने र उनी विहानै  पनि उठदिनथीइन, राती सुत्नजानलाईपनी ढिला गरेर जाने ।

बुवालाईपनी यो मनपर्‍यो किनकी दिनदिनै लामो समयलगाएर यात्रागरेर काममा जानुपर्दैनथ्यो । घरबाटनै अफिसकोकाम कम्प्युटरमा गर्नुहुन्थ्यो  । र आमालाईपनी यो मनपर्‍यो किनकी परिवारहरुसंग सधैं बस्न पाईेएकोथियो र दिनदिनै हतारिएर काममाजानुपर्ने आवश्यकता थिएन । परिवारहरु सबैजना घरमा बसेर रमाइलोगरी समयको उपयोग गरिरहेकाथिए । …......... तर २ हप्तापछी पहिलेजती रमाईलो भएकोथियो अब धेरै रमाईलो लाग्नछोड्यो । अब ४ हप्तापछी उनिहरु गुनासोगर्दै रिसाउनथाले । अमिर जो बन्दाबन्दिको शुरुमा धेरै खुशी थिए अब एकदमै धेरै आफ्ना शिक्षकहरु र साथिहरुलाई सँझिनथाल्यो र विद्धालयजान धेरै उत्सुक भयो ।

मीरा जो शुरुमा धेरै खुशी थिईन किनकी परिक्षा दिनुपरेकोथिएन, गृहकार्य यादगर्नुपरेको थिएन तर अहिले दिक्कलागेर फेरी कहिले विद्धालयजान पाईने हो भनेर भन्नथालिन । बुवापनी जो शुरुमा  खुशी   हुनुहुन्थ्यो , धेरैबेर टाढाको यात्रा गर्नुपरेको थिएन, आरामले आफ्नो काम कम्प्युटरमा घरबाटै गर्नुहुन्थ्यो , अब  वहाँलाईपनी मनपर्न छोड्यो । वहाँलाई फेरी बसमा यात्रागरेर अफिसमा गएर फेरी साथीहरुसँग भेटगर्न चाहनुहुन्थ्यो । र आमापनी पहिला सबै परिवारहरु घरमै छनभनेर खुशी हुनुहुन्थ्यो , अब  वहाँ पनि यो मनपराउन  छोड्नुभयो । किनकी घरमा कुनै शान्त बातावरण थिएन । वहाँ बन्दाबन्दी भएकोबेला पहिलेको भन्दापनी झन व्यस्तहुने गर्नुहुन्थ्यो   । र वहाँ फेरी ति २ ठाउँमा स्वयंसेवकको रुपमा कामगर्न जान चाहनुहुन्थ्यो। बन्दाबन्दी अझै ४ हप्ता सम्ममा सकिन नपाउँदै सरकारले फेरी अर्को ४ हप्ताकोलागी बन्दाबन्दीको समयतोकेर सबै व्यक्तिहरुलाई घरमै बस्न आदेश दिए किनकी जीवाणु अझै धेरै फैँलदै गएको थियो। ति परिवारका सबै सदस्यहरु अब धेरैनै निराश भएकाथिए ।


कथा ०११, भाग ४: घरमा चिन्ता (मानसिक तनाव ) बढ्दोक्रममा थियो तर ...

अब फेरी बन्दाबन्दी (लकडाउन ) लम्ब्याएर अझ ४ हप्तासम्म थपिएकोथियो । अब यो सोचेर कुरागरिरहेका थिएकी अब केहीपनी गर्नसक्ने अवस्था छैन । उनिहरु घरमा अनावश्यक स-साना महत्वहिन कुराहरुमा सधैंं बहसगर्दथे ।
एकदिन अमिरले भन्यो: ''आमा तपाईं सधैं खानामा एउटै चिजमात्र पकाउनुहुन्छ । आईतबारपनी दाल, भात र तरकारी, सोमबारपनी दाल, भात र तरकारी, मंगलबारपनी दाल, भात र तरकारी,बुधबारपनी दाल, भात र तरकारी, विहिबारपनी दाल, भात र तरकारी, शुक्रबारपनी दाल, भात र तरकारी, अनी शनिबारपनी दाल, भात र तरकारी ।''
बुवापनी यो बन्दाबन्दी लम्बिएको कारणले पट्ट्यार मानिरहेका (बोर) र अनावश्यक गुनासोगर्न थालेकाथिए ।उनले भने:

'' हो हाम्रो छोरालेभनेको ठीक हो । तिमी किन आईतबार म:म, सोमबार चाउमिन, मंगलबार समोसा र अरुदिनहरुमापनी सधैंं अरु स्वादिलाकुराहरु किन बनाउँदिनौ । हामीहरुले यस बन्दाबन्दिमा साच्चै कठिनको समय बिताईरहेका छौँ  "।
मीरा चाँहीं विल्कुल (अलिकतिपनी ) बुवा र भाईको पक्षमा थीईनन । मीराले भनिन: ''यो ठीक भएन, यो धेरै नकारात्मक कुराभयो किनकी  बन्दाबन्दिको कारणले हामीसबैले स्व्तन्त्रता पायौँ तर आमा बन्दाबन्दी हुनुभन्दा पहिलाको भन्दापनी अहिले झन धेरै व्यस्त हुनुभयो, किनकी हामीसबैजनापनी घरमा छौँ । अझ आमालाई सहायता गर्नुको सट्टामा तिमीहरु अनावश्यक कुराहरु भन्छौ, त्यो अन्यायपूर्ण हो र सत्य तथा राम्रो भएन "। 
मीरा फेरी भन्दैगईन : आमाले सधैं दाल, भात, तरकारी बनाउनुहुन्छ तर सम्भवभएसम्म भिन्दाभिन्दै तरकारी र दाल बनाउने कोशीस गर्नुहुन्छ । तर आमाले जे बनाउनुहुन्छ त्यो सधैं स्वादिलो र स्वास्थ्यवर्धक छ । खाना जस्तो म:म , चाउमिन र समोसा स्वादिला त छन तर सधैं खानकोलागी स्वास्थ्यवर्धक छैनन । भाई र बुवा कृपया गरेर यस्तो अनावश्यक कुराहरु नगर । आमाले के महशुस गर्नुहुन्छहोला" ?

त्यसपछी बुवा र भाई अमिर अलिक लज्जितभए र एक अर्काले मुखामुख गरे, त्यसपछी केहीपनी बोल्न सकेनन । किनकी मीराले पूर्णरुपले सही (ठिक ) भनेकीथीइन । त्यसपछी आमा खुशी  हुनुभयो किनकी जे भएपनी परिवारमा १ जनाले त यो बन्दाबन्दिमा उनलाई कती कठिन भईरहेकोथियो भन्नेकुरा त बुझेको रहेछ नि । मीराले फेरी भनिन: '' अब आजदेखिनै सकारात्मक कुराहरुमात्रै हेर्ने गर । पहिले केहीहप्ता अगाडिजस्तो केही गुनासो गरेर, रिसाएर र दिक्कमानेर केही फाईदा छैन''।
मीराले सबैलाई सकारात्मक कुराहरु सोच्न र खोज्न हुझाव दिईन । सबै परिवारहरु मीराको कुरामा सहमत भए र तिनिहरुले यस बन्दाबन्दिकोबेलामा त्यसको बारेमा सकारात्मक कुराहरुगर्ने र लेख्ने निर्णय गरे । बुवाले मीराको विचार धेरै चलाखी र वुद्धिमानी (विवेकी) रहेछ भन्ने सोचे । बुवाले भने:
''अब यसमा सबैले उपहार पाउनेछन तर जसले एकदमै राम्रो महत्वपूर्ण सकारात्मक कुराहरु लेख्नेछ उसले सबैभन्दा ठुलो उपहार पाउनेछन   ।''  

त्यसपछी अमिरले भने: '' मलाई भर्खरै एउटा उपाय (जुक्ती ) आयो । सबैजना उत्सुकताकासाथ अमिरले के भन्दैछन भनेर सुन्न थाले "। उनले भने: '' हाम्रो बरण्डालाई बाहिर घुम्नगएको जस्तो महशुस गरौं र हाम्रो बगैँचालाई विदेश (परदेश ) गएको जस्तोगरी संझेर त्यहां रमाईलो गरौँ। त्यसपछी हामी बन्दाबन्दिको बेलामापनी प्रत्येकदिन बाहिरगएको जस्तो र विदेशमा गएकोजस्तोगरी रमाएर बस्नेछौँ  "।

जसले यो कथा सुन्यो, उसकोलागी प्रश्नछ: ''अमिर, मीरा, बुवा र आमाले के सकारात्मक कुराहरु लेखेहोलान ?''

DUTCH: 
Verhaal 011

Lockdown en positiviteit


Verhaal 011, deel 1: Op eens moest iedereen binnen blijven.

Mira was een meisje van 10, haar broertje Amir was 8 jaar. Ze zaten allebei op dezelfde school, op ongeveer 15 minuten lopen vanuit huis. Hun Vader werkte in een kantoor in de stad en moest elke dag meer dan een uur met de bus reizen om aan het werk te komen. Moeder vond het belangrijk dat ze niet alleen de huishoudelijke werkzaamheden deed, maar daarnaast ook wat vrijwilligers werk. Moeder deed op 2 plaatsen vrijwilligers werk. 1 keer per week op de school waar de kinderen zaten. En ook ging ze 1 keer per week helpen in een bejaardenhuis.  Vader, de kinderen en moeder deden elke dag wat ze moesten doen. Met het gezin ging het goed en ze waren gelukkig. Maar........ op een dag gebeurde er iets waardoor ze niet meer naar buiten mochten gaan. Iedereen moest binnen blijven. En wachten op de TV toespraak van de PM van het land. 


Verhaal 011, deel 2: Maar wat er was er gebeurd?

Waarom mochten mensen niet meer naar buiten vroeg iedereen zich af. De Minister president zou om 20:00uur avonds op de tv, radio en via internet vertellen waarom mensen niet meer naar buiten mochten gaan. De PM vertelde dat er een virus was, die mensen ziek maakten en er besmettelijk was. Wie besmet was, zou heel makkelijk anderen kunnen besmetten.

Een andere ding was dat iemand die de virus had opgelopen zich niet altijd ziek voelde en het daardoor zelf niet wist. Zo iemand kon dus iedereen met wie die contact had onbewust kunnen besmetten. En deze nieuwe besmette mensen zouden weer anderen kunnen besmetten, en zo zou het steeds doorgaan.

Ook omdat er nog geen medicijn was tegen deze virus vertelde de PM dat iedereen binnen te blijven. Dit heet lockdown.

De kinderen konden niet meer naar school. Vader kon niet meer naar het werk en ook moeder kom niet meer naar de 2 plaatsen waar ze vrijwilligers werk deed. Mensen die in ziekenhuizen werkten, mochten wel naar het werk. Ook de politie en militairen bleven door werken.
PM vertelde ook dat de overheid deze maatregel had genomen niet om de mensen te straffen, maar om de mensen te beschermen. Want als iedereen naar buiten zouden gaan, dan zouden ze contact  met elkaar hebben, en daardoor zouden er nog meer mensen, die virus krijgen. De mensen mochten wel naar buiten, maar alleen om eten te kopen op bepaalde tijden. Ze moesten ook niet te dichtbij elkaar komen en ook geen hand geven.  


Verhaal 011, deel 3: Hoe was de situatie thuis door de lockdown?

Amir vond de lockdown leuk. Hij was blij dat hij niet naar school.

Ook Mira vond het leuk thuis. Het leek wel vakantie; geen school, geen huiswerk, ze ging niet meer vroeg opstaan, en ging ook laat slapen.

Vader vond het ook leuk, hij hoefde niet meer te reizen elke dag naar het werk. Vanuit huis kon hij de kantoor werkzaamheden ook doen op de computer.
En ook Moeder vond het leuk, eindelijk was het gezin vaker bij elkaar. En elke dag haasten hoefde niet meer. Iedereen van het gezin vond het in het begin leuk om thuis te blijven......Maar na 2 weken vonden ze het minder leuk dan in het begin. En na 4 weken begonnen ze te klachten en boos te worden.
Amir die eerst blij was met de lockdown, miste nu zijn leerkrachten en klasgenoten heelerg, en wilde zo graag naar school.
Mira die ook in begin blij was, omdat ze geen toetsen, leerwerk en huiswerk had, verveelde zich en wilde weer graag naar school.
Vader die ook blij was in het begin dat hij niet hoefde te reizen en van huis relex op zijn computer kon werken, vond vanuit thuis niet meer leuk. Hij wilde graag weer met de bus reizen en zijn collega op kantoor weer zien.
En ook Moeder die eerst blij was dat het gezin thuis was. Vond het niet meer leuk, ze had geen rust meer thuis. Ze had het nu nog drukker dan voor de lockdown. En wilde ook weer graag naar de 2 plaatsen gaan om weer vrijwilligers werk te doen. Maar de lockdown werd na 4 weken niet beëindigd, want de overheid had besloten, dat de mensen nog 4 weken thuis moesten blijven, omdat de virus nog steeds aan het spreiden was. Het gezin was nu heel heel heel erg teleurgesteld


Verhaal 011, deel 4: Spanning in huis wordt nog groter, maar...

Nu de lockdown 4 weken verlengd was gingen ze alleen over de dingen denken en praten die ze niet meer konden doen. Ze maakten onnodig ruzie in huis met elkaar om de kleinste onbelangrijke dingen. Een keertje zei Amir: "Ma u kookt elke dag hetzelfde. Op Zondag kookt u daal-bhaat-tarkari, en ook op maandag daal-bhaat-tarkari en ook op dinsdag daal-bhaat-tarkari, en ook op woensdag daal-bhaat-tarkari, en ook op donderdag daal-bhaat-tarkari, en ook op vrijdag daal-haat-tarkari, en zelfs op zaterdag  kookt daal-bhaat-tarkari"
Ook Vader die zich verveelde en geïrriteerd was door de lockdown verlenging begon onnodig mee te klagen: "Ja, onze zoon heeft gelijk, waarom maakt u niet op zondag Momo en op maandag chouwmin, en op dinsdag simosa. En andere dagen steeds andere lekkere dingen, wij hebben het al zo moeilijk met de lockdown" Mira was totaal niet eens met haar Broertje en Vader. Mira zei "Dit is niet eerlijk, dit is zo negatief, Door de lockdown hebben wij veel vrije tijd, maar Moeder heeft het juist drukker door de lockdown. In plaats van haar te helpen zeggen jullie onnodige dingen, die onvriendelijk zijn en ook onwaar."
Mira ging verder; "Moeder maakt wel elke dag daal-bhaat-tarkarie, maar ze probeert verschillende soorten tarkari en ook verschillende soorten daal te maken als het mogelijk is. Het eten dat moeder maakt is altijd lekkeren gezond. Eten zoals Momo, Choumin and Simosa zijn lekker maar ongezond om dat vaak te eten. En soms maakt ze al die soorten ongezonde eten. Alsjeblieft broer en Vader zeg niet zulke onnodige negatieve dingen. Hoe zal moeder zich voelen" ?   
Vader en Amir schaamden zich een beetje en keken eerst naar elkaar en daarna naar de grond en zeiden niks, want Mira had helemaal gelijk. Moeder was blij dat tenminste 1 persoon uit de familie door had, dat de lockdown voor haar het zwaarste was.  
Mira zei toen: "Laten we vanaf nu alleen naar de positieve dingen kijken. Klagen en teleurgesteld worden zoals de afgelopen weken heeft toch geen zin". Mira stelde voor dat iedereen positive dingen moest vinden. De familie was helemaal eens met Mira, en ze besloten om alle positive dingen die door de lockdown zijn ontstaan, op te schrijven en met elkaar erover te praten. Vader vond Mira's idee heel slim en wijs. Vader zei: "Iedereen krijgt een cadeau, maar wie de meeste positive dingen kan opschrijven krijgt de grootste cadeau"

Toen zei Amir: "Ik heb net een idea gekregen" .Iedereen luisterde aandachtig wat Amir zou zeggen. Hij zei: "Laten we onze balkon beschouwen als buiten. en onze tuin als het buitenland., dan kunnen we elke dan naar buiten en het buitenland tijdens de lockdown"  
Nu een vraag aan jullie die deze verhaal horen: "Welke positive dingen zouden Amir, Mira, Vader en Moeder kunnen opschrijven"? 

Writer of this story: This story is written by Sunil MARAPIN 
Drawings of this story: The drawings are made by students of the Soul Blossom classes.
Translators of this story: Kerin JASIN and  Meena RIJAL
Layout of this page:
  Zaki HOSEINI and Tom de HAAS

What benefits have you had from the lockdown so far?

Name Youth (Age) Soul Blossom Youth Class Answer Note
01-Rohita SSSVM grade 9 (Nepal)
01-Eshika Meg & Noblehouse (Nepal)
01-Rose Katunje (Nepal)
01-Shradha Surinam ( South-America) Mijn vader blijft soms thuis, anders werkt hij elke dag.
02-Sumu Katunje
02-Ankita SSSVM grade 9
02-Suradj Surinam Geen voordelen Er moeten ook voordelen zijn
02-Ram Meg & Noblehouse
03-Raj Katunje
03-Dipika SSSVM grade 9
03-Shakshi Surinam Mijn vader blijft soms thuis, anders werkt hij elke dag.
04-Laxam Meg & Noblehouse
04-Jayant Surinam
04-Suvam Katunje
04-Amrit SSSVM grade 9
05-Samridha SSSVM grade 9
05-Fal Meg & Noblehouse
05-Swayeksha Katunje
06-Pranjol Katunje
06-Raju Meg & Noblehouse
06-Sampada SSSVM grade 9
07-Roshani SSSVM grade 9
07-Binita Meg & Noblehouse
07-Prabesh Katunje
08-Vinita SSSVM grade 9
08-Sita Meg & Noblehouse
09-Sabina SSSVM grade 9
10-Anil SSSVM grade 9
Our  others websites :
....
Website of our Organisation, Nepal
Website of our Organisation, International.
Website School
Shree Sanjaya Sai Sewa Organization Nepal